Åh!

Det var ett tag sen vi red lektion sen nu. Vart ju massa clinic och tävling och annat som kom ivägen. Men idag var det dags igen. När jag kom till ridhuset höll en tjej på att hoppa. Sjukt högt, ena hindret låg på 134! Själv hade jag valt att krypa under haha. Jäkligt cool att se dock, fattar inte hur man vågar!

Dusty och jag fick öva på bommar på marken istället, kändes tryggare haha. Carro la upp som ett L men det skulle ridas genom och inte ryggas. En övning för att hålla koll på bogarna. Gick riktigt bra. Körde på en hand och vi börjar få till det. Först skritt sen trav och sist i galopp. Svårt i galopp men jäklar vad bra häst jag har. Kan gå i så samlad och fin galopp på lång tygel. När jag fokuserar och verkligen rider. Därför det går sämre på hela spåret, jag tappar liksom intesset lite. Pleasure är alltså inte vår grej hehe. 

Jobbade även på liten galoppvolt åt höger för att fixa den där bogen. Fick tips på hur jag skulle korrigera och efter ett par gånger så fattade han! Han gör ju inte fel med flit, han tror att han gör rätt. Här kommer Dustys bästa egenskap in. Jag talar om att "nej, tack, vi ska göra så här istället" och efter ett par sådana så säger han "jaha, okej men då gör jag så istället". Så jäkla tacksam att jobba med och lättlärd. Guldhästen. Han har verkligen rätt inställning. Och tusan så han börjar bära sig nu! Galet att det kunnat bli sån skillnad. Man kan lära gamla hundar att sitta hehe. 

Fick även hjälp med sidepassen. Bästa någonsin! Så jävla enkelt egentligen. Jag har haft fel placering på benet. Lite för långt fram. Carro placerade det på mitten av honom och då gick det som smort! Helt sjukt, något så litet och enkelt. Shit vad glad jag blev för det var sååååå stor skillnad! 

Det som jag tog med mig generellt från lektionen idag är att jag måste komma ihåg hur känslig han faktiskt är. Han vänder ofta snabbare än jag tror. Kunde göra liten galoppvolt bara genom att vrida överkroppen. Även om han är lat så är han lyhörd. Nu även med hjälpen från John att jag ska inte sitta så mycket rak upp och ner så känns det som jag fått till ännu mer känslighet. I sidepassen måste jag dock sitta mer rakt än jag gjort tidigare och sen reglera fram-bak med magen. Så lite behövs det. Kan jag bara komma ihåg det så kommer vi snart kunna glänsa riktigt ordentligt. 

Shit vad jag älskar den här hästen och hans inställning. Han må vara lugn och lat men han är ändå en fighter som levererar när det gäller. För att sen somna om, haha. Perfekt häst för mig. Bästa guldhästen. 



Förberedelser

Försöker få lite struktur innan det är för sent haha. Planerar inför SQHA Nationals och tittade på förra årets propp, för att försöka förstå hur man gör när man anmäler sig till en sån här tävling. Det gick... Så där, haha. Som tur var så mailade jag Moa på facebook och hon var så snäll och gav mig svar på en del virriga frågor. Stort tack verkligen! 
 
Så nu har jag koll på vad jag kan anmäla mig till. I stort sett alla klasser eftersom vi inte har några AQHA poäng alls. Ja, förutom youth- och jr-klasser då alltså. Visste även att jag behövde ett amature-kort för att få tävla på en AQHA-tävling. Med Moas hjälp så hittade jag sen rätt formulär så nu kan jag snart skicka in det. Så allt liksom är klart så jag sen bara kan anmäla mig till tävlingen. Än har ju ingen propp kommit men mina tankar går så här:
 
- trail vill jag tävla. Så många som det går typ haha. 
- ranch pleasure ska vi också ta någon klass, det är ju hur kul som helst. Måste bara skaffa mig en outfit till det också. Och hur gör man om det t ex är trail och ranch pleasure samma dag? Man får ju inte ha lackade hovar i ranch pleasure man jag antar att man "bör" ha det i en trail..? 
- SQHA gelding cup. Om de har det även detta år. Alltid kul med en cup, kanske haha. Vad vet jag egentligen? Dock var det förra året trail, pleasure och reining. Så kanske inte direkt optimalt ändå. Skulle ju skämma ut mig ordentligt i en reining på en så stort tävling. Vi kan ju varken stop, spinn eller byten. Nä, dum idé.
 
Jaja, det ska bli spännande i alla fall. Jag längtar lite även om det är med skräckblandad förtjusning. Så stor tävling, så duktiga ekipage. Men en rolig erfarenhet!

John Moore clinic dag 3

Söndagen var vår sista dag. Vi körde på två grupper även denna dag och vi var först igen. Uppvärmning som vanligt och John pratade om att vi skulle köra en liten trail-runda senare. Kul tänkte jag! Mindre kul tänkte jag sen när jag insåg att det innebar hoppning... Men först jobbade vi tillsammans och pratade mycket. Så himla lärorikt! Jag fick visa om jag kunde välja vilket ben han skulle pivotera runt och tyckte det gick riktigt bra. Sen fick jag göra samma sak men utan tyglarna och det gick helt okej. Har ju ändå ridit en del utan huvudlag så känner mig ganska säker även utan tyglar. Dock tyckte John att det gick lite väl långsamt och utan energi. Fick då göra så att om jag skulle vända till vänster så skulle jag luta mig framåt och peta honom på högersida av halsen med min högerhand och peka dit jag ville med min vänsterhand, snett uppåt. Kändes som att jag skulle trilla av framåt men hej vilken fart jag fick! Tror jag har tänkt för mycket "sitt inte på fel sida" istället för "sitt på rätt sida". Så jag tror att jag inte sitter i vägen men det är precis det jag gör! Galet, jag vet. Men vilket wake up att få känna när han tog i. Spinnen sitter där om jag får mer energi. Coolaste hästen. Han ställer alltid upp. Även när jag gör fel så försöker han göra rätt, han har ett hjärta av guld. Fick sen också trava rakt fram och göra en stop, utan tyglar. Det gjorde vi minsan utan problem och han stannade på en gång. Vissa grejer kan vi, haha. Han drog dock som vanligt ner huvudet efter stoppen och John konstaterade att han var stoppad med hand. Precis så som jag trott. Han har ju varit sååå tung i handen det är sjukt stor skillnad nu! Och då tyckte jag att han var asfin när jag köpte honom, tänk att han kunde bli bättre! Passade på att fråga hur jag skulle få bort det där med huvudet. Han får ju inte dra ner huvudet men jag får inte ta i honom i stoppen eftersom han inte ska stoppa för handen. Svaret var att när han stannat för sätet och sen drar ner huvudet - då får jag dra upp det. Makes sence!
 
Berättade även att jag har svårt för att rygga eftersom han även där "vill" bli dragen bakåt av handen. Fick massa tips om hur jag ska göra. Samma gamla teknik som jag lärde mig för lääänge sen på ranchen. Bumpa! Så jag sen i framtiden inte behöver bumpa utan bara sitta bakåt. Funkar bra och jag tror att han börjar koppla. Frågade sen även om sidepassen och fick lite tips där med men jag har så sjukt svårt för det. Jag är så jävla dålig på det men det är bara att öva och öva och öva, Vi måste kunna det!
 
Sen blev det då dags för trail-rundan, alltså inte alls trail så som jag hoppades på haha. Skutt över ett litet sockerbitshinder, vidare till nästa sockerbitshinder, åtta mellan två tunnor, sidepass över bom, mellan tunnorna och stop där efter. Trav som tur var men trav med energi. Hopprädd som jag är så skrek jag till av ren nervositet redan två meter innan det första hindret. VIlle ju helst blunda men skulle titta på nästa hinder så bet ihop och led haha. Alla på läktaren skrattade åt mig, det bjuder jag dock på inget som stör mig, haha. Jag förstår att det såg roligt ut. Såg ju livrädd ut för ett 30 cm hinder. Dusty hoppade dock så fint och snällt och tyckte att det var roligt. Ökade sen hastigheten för varje gång och modet blev lite bättre. Fast det pirrar i magen varje gång vi hoppar. Men han skötte sig jättebra. Blev lite pigg där ett tag men jag lät honom rulla på för det kändes ändå helt okej. John sa dock åt mig att ha trav hela vägen och inte galopp efter hindret bara för att Dusty ville det. Sa till Dusty en gång och sen så galopperade han inte en enda gång efter hoppet. Det var roligt och bra för modet. Vi kan och vi kan jäkligt bra även de gånger jag tvekar lite så räddar han upp mig. Fick även till ett par riktigt schyssta stoppar! Fasiken vad cool häst jag har, han är fantastisk. 
 
Så här trött blir man efter en lång helg med massa ny kunskap mellan öronen.
 
Han var så fin hela helgen och tuggade och slickade sig massor när väl den första spärren släppte. Han har ganska lång väg till att tugga men när han väl börjat så går munnen hela tiden. Han verkar också behöva lite tid att tänka för han kan börja tugga efter man stått stilla i 10 minuter. Funderar lite för sig själv och smälter allt i sin takt gissar jag på. Gullmule! Fick många fina kommentarer av flera personer. John tyckte min sits var väldigt bra, lite för bra ibland då haha. Att vi är ett trevligt ekipage, alltid fint att höra. En tjej ville även köpa Dusty, haha. Nej men hon ville ha en häst som honom, en snäll som kan mycket. Ja, han är en perfekt läromästare som man kan utvecklas vidare med. Sån sjuk tur att jag hittade honom. Tack Mickis för tipset!
 
Jättenöjd över denna helg. Blir garanterat igen. Vet inte om det blir till hösten dock, kanske får bli nästa vår istället. Det kostar ju en del även om det är helt klart värt det!