chrissiep

Såg denna på Facebook och insåg att den verkligen sätter fingret på hur jag lever. Utan att jag själv reflekterat över det på just detta vis. Däremot vet jag hur andra människor resonerar och tänker och det verkar bara så sjukt jobbigt. En kollega jag har tror alltid att allt är riktat mot denna personligen och tar extremt lätt illa vid sig och läser in massa extra i saker man säger. Oroar sig alltid för vad andra ska tycka och tro och ja, tänker för mycket och långt skulle jag säga. Inget illa om min kollega som är en fantsdtiskt fin person, det verkar dock vara så oerhört jobbigt att alltid tänka så "stort". Att alltid behöva oroa sig för andras åsikter. 

Jag lever efter devisen "och?!". Alltså om en person inte tycker om mig för den jag är - vad spelar det för roll? Om någon tycker jag rider som en kratta - hur exakt påverkar det mig? Oftast så 1) pratar den personen bara om att den inte gillar mig till andra/bakom min rygg - alltså hör jag det inte. 2) om jag får reda på det/den säger det direkt till mig - exakt vad gör det mig? Vad spelar den personens åsikt om mig för roll? Finns garanterat MASSA människor som inte gillar mig. Som tycker jag är för jobbig, pratat för mycket, är för tjock, är för ful, är för elak mot min häst, rider kasst, har för små fötter - eller vad som helst (och NEJ de tycker inte detta för att de är avundsjuka på mig - världens sämsta argument). Men OCH? Det rör mig inte ryggen för jag gillar inte människor som inte gillar mig. Vad ska jag ha dem till? Varför ska jag vinna över dem på min sida? Eftersom jag inte ska ha dem till något så spelar de inte heller någon roll vad de tycker. Om ens vän tycker elaka saker om dig - då är det ju ingen vän och inget att gråta över att "förlora" heller. 

Att totalt krascha alla galoppbommar på quarter SM gör mig inget. Ja, dåligt gjort av mig men och? Flera såg det, det så inte vackert ut. Någon tänkte garanterat "usch, VARFÖR är de ens med i denna klass" men och? Det påverkar ju inte mig ett dugg. Min egna mamma är en sån här orolig person som jämt tänker vad andra tänker om henne. Jag önskar jag kunde ge henne några av mina lager skinn på näsan. Jag försöker varje dag pränta in i henne att det SPELAR INGEN ROLL. Hon tror också alltid att det alltid finns kritik undangömd i allt och tar saker personligt. Men hon jobbar på det i alla fall. Med massa tjat från mig. 

När jag startade ranch riding på open Doors var det en som sa att "det var ambitiöst att byta om" när jag tog på en annan filt, blus, hatt, vanliga stigbyglar och vanligt silverfritt träns. Ja, det var en liten tävling. Men kom igen, det finns tydliga riktlinjer "silver on saddles and bridles are discoraged". Så jag plockade bort det för att respektera reglerna, jag behöver ju inte ha mitt silvrigaste träns i denna klass! Precis av samma anledning att jag rider Dusty i en högre form och i ett lite högre tempo i denna klass - allt för att anpassa mig efter reglerna. För då har vi större chans att placera oss bättre. Det är inte "ambitiöst" det är en självklarhet. 

Reglerna är skitviktiga att hålla koll på. Det är mitt ansvar som ryttare att ta reda på dem. Inte att någon ska ge mig dem i handen utan att jag själv ska leta upp dem och ta reda på vad som förväntas av mig. En del verkar tycka att allt ska serveras på silverfat. Fungerar inte så. Det är DU som vill tävla då är det DU som tar reda på allt SJÄLV. 

Det här kvalar in som en av de sämsta debattartiklar jag någonsin läst. Jag förstår poängen att belysa att det är ett tråkigt problem att utseendehetsen även har nått till stallet. Precis som med alla andra sporter så tycker jag att det kan få vara en frizon där ens utseende inte är prio ett. Själv har jag trasiga och smutsiga kläder i stallet. Sen klär jag upp mig till tävling för jag tycker det hör till. Problemet ligger väl lite längre ner i åldrarna där det vikthetsas och den med mest märkeskläder vinner. Jag förstår att det är problematiskt. Men den här artiklen tycker jag går helt fel väg.

 

Först och främst så pekas hästbloggar ut som anledningen till att utseendehetsen har nått även stallgångarna. I min värld så är det så att vi människor alltid blivit påverkade av samhällets ideal och detta genom exponering i reklam i olika medier. Att smink blir "viktigt" för ex en 12 åring har för mig en direkt koppling till all vanlig reklam. Sminkade, vuxna kvinnor, även yngre tjejer med mycket smink. Så ser "verkligheten" ut och det är klart att man vill testa sådant själv. Att då sminket följer med till stallet eftersom 12 åringen åker dit efter skolan känns ju inte särskilt märkligt ändå. Alltså jag menar föddes verkligen hetsen i stallet i samband med hästbloggarna? Vi matas ju dagligen med hur vi "bör se ut", vad vi "måste köpa", vad kroppen "är snyggast i" osv. Självfallet trillar det sen även in i våra hobbys och fritidsintressen. Jag menar går du till ett gym så ser du absolut en hel hög med människor som snyggat till sig just för att de går till gymmet. Är det träningsbloggarnas fel? Nej, det är ju det snedvridna, utseendefixerade samhället som vi lever i. Det sipprar in i alla dela av våra liv, vare sig vi vill eller inte. Hjärntvättade är vad vi är och har blivit. 

 

Sen pekas Tyra ut som ett exempel på en bloggare som "sprider budskapet att du ska vara smal, snygg och rätt klädd". Hade vi inte kunnat lyfta debatten om utseendehets utan att peka ut en specifik individ? Jag vill då tillägga att jag verkligen inte är ett fan av Tyra, finns väldigt lite hon skriver som jag tycker är vettigt men non the less, här tycker jag det blir fel. Så roten till allt onda är bland annat Tyra? Alltså utan henne och andra hästbloggare hade hetsen aldrig funnits i stallet? Jag tror verkligen inte på detta. Om de spär på det hela? Ja, kanske. Men då är vi inne på ett annat problem. Det blir fult att skuldbelägga en specifik person som själv är "offer" i ett snedvridet synsätt. Om vi nu påverkas så otroligt mycket av ideal och utseendehets så blir det oerhört elakt att lägga skuld på vissa människor. Varför ska dessa kunna stå mot det som vi andra inte kan? Varför ska t ex Tyra orka gå emot idealen när inte andra gör det? Det blir en dubbelbestraffning. Damned if you do, damned if you don't. 

 

Den här grejen med "barn som utan att förstå det sexualiserar sig själva. Rena pedofildrömmen". Som Kristina klokt skriver i sitt inlägg så är det även här fel person att lägga skulden på. Hon skriver bland annat om att det blir som när man skuldbelägger tjejen som blev våldtagen för att hon hade en för kort kjol. Egentligen är det ju svinet som inte kunde låta bli att våldta som ska ha all skuld. Sen en annan grej, här vet jag att åsikterna är vitt skilda men om jag postar en bild så vet jag ju inte vem som ser den eller vad den personen gör med den. Vem som helst har kunnat göra vad som helst med min bild. Är det något jag lider av? Rent krasst nu alltså. Om en ung tjej postar en bild där hon ser "sexig" ut och en pedofil får tag i denna och tillfredsställer sig själv över den. Är det något tjejen lider av? Hon vet inte ens om det. Hon vet inte vem det är. Hon kommer aldrig få reda på det. Är det då hemskt för tjejen? 

 

Kom igen, skuldbelägga hästbloggare när tv och internet är fullproppade med sexunderhållning som Paradise Hotell och Big Brother? Skevt om något. Det är fult att kasta skit på en så liten del när det är något så mycket mycket större som skaver ett helt samhälle. Men det kanske känns mer bekvämt så? Att "veta" vem man kan skylla på. Men vet du vad Ulrika, om du tycker hästbloggarna ska ta sitt ansvar då tycker jag att du istället som förälder kan ta ditt ansvar om det nu är så himla enkelt att bara göra. Lycka till då.