Det närmar sig!

Det börjar dra ihop sig inför nationals, äntligen! Jag längtar verkligen dit. Men först ska vi ju även på clinic vilket också ska bli galet roligt. Är så tacksam att clinicen ligger innan nationals så en kan få hjälp med upplägget inför mönstren. Vi har en hel del jag behöver tips och råd angående. Det handlar inte så mycket om att "vad ska jag göra för att vinna" utan "vad ska jag göra för att inte sätta min häst i skiten". Förberedelser är a och o! När en trailbana är lång och klurig måste jag ha en väl fungerande och noggran plan så att Dusty inte känner sig vilsen och övergiven. Mönstren kom igår och t ex aqha senior trailen är riktigt klurig. Vi har en hel del svåra moment och väldigt många bommar som vi kommer slå i. 




Tur att det är bara två olika mönster i alla trailklasser, lite fler/förre bommar men enbart två olika vägar att lära sig. Alltid något liksom haha. Sjukt mycket bommar dock och vi är fortfarande väldigt duktiga på att slå i dem tyvärr så det kommer bli svårt att få bra placeringar i trailen. Men så är det och jag vet att det är något vi måste träna ännu mer på! 


Showmanshipen känns helt okej förutom nsba mönstret som har sjukt många vändningar. Gäller att komma ihåg allt ju! Aqha-mönstren känns dock bra. Klurigt med 2 1/4 vändning i amatören dock men Dusty kan göra det så vi slipar på. 




Horsemanshipen bjuder på svåra mönster vilket är kul. Tyvärr har vi mycket problem med vänster turn vilket det så klart är i alla mönster. Känns riktigt segt för horsemanship är där vi annars har en chans och jag vill inte att det ska falla på en så töntig grej som en misslyckad turn! Men han vill inte plantera vänster lika bra som höger och vi får nöta vidare hela tiden bara. Men det är lite för sent nu känner jag. Vi tränar vänster turn jämt men den blir så långsamt bättre. Jaja, tålamod...! 



Tränslös

Det var längesen jag tog av tränset och red. Haha, ja jag brukar roa mig med detta till och från. Det var intressant att inse att jag stör honom över travbommarna, så lärde mig en läxa - ännu längre tyglar och ner med handen! Annars är jag överväldigad över hur bra spur stopen börjar sitta. Det hjälper ju verkligen till. Att ha en häst som går på signaler från skänklarna som broms är fan guldvärt. Omprogrameringen kräver diciplin dock. Inte slarva och alltid komma ihåg att bromsa med benen. Alltså han är ju lärd annat hela sitt liv. Började jobba med spur stopen ordentligt i våras. Men det ger verkligen utdelning och kommer lyfta vår pleasure garanterat! Han är redan nu mycket finare i övergångarna från lope till jog. De blir mycket mjukare och han springer inte iväg. 

 
I trailen har vi en bit kvar innan vi klarar en hel bana utan träns. T ex galoppen behöver han hjälp med om det är bommar på böjt spår. Jag tror i alla fall att vi inte skulle klara det helt och hållet. Bogarna är inte riktigt tillräckligt på plats. Det mesta andra går även utan träns. Kanske ska testa en hel trailbana nästa gång någon orkar filma. Vore ju coolt att prova. Ah well, denna gång blev det en fin liten film från när vi lopar. Om näsan bara kom in lite till så skulle han vara "där". Bästa guldhästen. 
 
 
 

Piffandet

Det ingår ju en hel del puts och studs när det kommer till tävling. Vare sig en vill eller inte haha. Jag hatar t ex att putsa min utrustning och hade gärna struntat i den delen. Med det ska ju se snyggt och proffsigt ut på tävlingen så det är bara att ta och putsa. Läste även någonstans att det handlar även till stor del att visa respekt inför domaren och till sporten. Att vara just hel och ren. Helt rätt tycker jag. 


Däremot är det ju en hel vetenskap med alla saker som ska piffas! Lacka hovarna är ju typ ett måste och binder ihop alltihopa tycker jag. Jag gillar de svarta hovarna och tycker Dusty ser proffsig ut. Jag lackar minst två lager, tunnt och flera gånger! Sen när det är helt torrt så sprayar jag med en finish. Ger extra glansigt resultat och det håller mycket bättre. Nu har jag tur att dusty är snäll och står typ helt stilla vid lackningen. Har en en häst som stökar mycket så är remover rätt bra att ha till hands! Ska en rida ranch riding också så är remover ett måste då det ej är tillåtet med lackade hovar i den grenen. 




Bandad man är ju också ett måste på större tävlingar. Oavsett om den är lång eller kort. Ja, såklart beroende på vilken gren en håller på med också så klart. Det här är fasiken inte lätt och jag har lärt mig av att kolla hur andras manar ser ut, och genom tips och råd. Har dock aldrig fått hjälp att banda direkt på min häst. Vilket nog hade gjort att jag lärt mig rätt snabbare. Men äh, övning ger färdighet! Översta bilden är från 2016 när jag bandar kort man själv för första gången. Den understa är från nu till nsba-celebration 2017. Liiiite skillnad haha. Det jag lärt mig är tricket till en bra bandad man är:

- fuktig man, blöt lite i taget så är det enklare att banda
- rätt gummisnoddar, tillräckligt små och hållbara
- antal varv med snodden, ENDAST fyra varv, annars är det fel typ av snodd, de ska sitta kvar utan problem men ska sen gå att enkelt dra ur. Ingen sax ska behövas för att få loss dem
- en bra hårklämma och kam gör allt mycket enklare
- ingen gelé eller spray ska användas i samband med bandning, möjligen efter om något står år fel håll efter nattens sömn
- inte banda när nära mankammen och inte heller göra för smala/breda tofsar. 

En hel vetenskap! Men det tar mig i alla fall knappt 20 minuter nu mer. Övning ger färdighet. Jag har tvingat mig själv att banda till flera småtävlingar enbart för att jag ska bli bättre. Det hjälper knappt att banda några tofsar ibland. Det måste nästan vara hela manen så en lär sig att få in rätt antal så helhetsintrycket blir bra. Ett groomingbälte hjälper också kan jag säga. Underlättar att ha kam och snoddar enkelt till hands.