Idag började jag likadant med utsläpp. Red ut tillsammans med Tine och Docy och pulsade snö. Dusty frustade nöjt. Grabbarna är så fåniga bara. De går som sniglar när vi ska börja ridturen och så stissar de upp varandra och ska inte gå förbi snöhögar och andra livsfarliga grejer. Haha jävla knäppisar! Sen är de pigga och glada tills man nästan är hemma vid stallet, där ska de alltid krångla vid ena släpet som är hur läskigt som helst. Knasbollar.
Åkte sen vidare till gymmet där jag fick sällskap och tips av Robin. Tur han vet hur jag är och inte försökte heja på eller liknande. Jag aaaaavskyr glada hejarop och "du orkar lite till". Då blir jag sur och gör ingenting. Klarar inte av att träna med PT, blir enbart förbannad haha. Men nu kunde jag fråga det jag ville och han svarade snällt och hejade inte på haha. Perfekt med andra ord. Sen blev det jobb 14:30-21. Så rörigt på jobbet nu när de håller på och fixar en cistern. Fel bensin i fel pump och ingenting fungerar ordentligt. Tur det i alla fall är lite folk så här årets fattigaste vecka.
Dusty fick idag även ett hönät. Det jag hoppas på är att han äter ur det när det i haybaren är slut. Om han verkligen vill ha mer. Det i haybaren drar han ut och äter och sen skrapar han ihop det och kissar/bajsar på det. Frågan är när på natten han gör det. Han tänker ju liksom inte så långsiktigt utan mer: är mätt nu, nu skiter jag på det. Så har han ett hönät, vilket kräver mer jobb om han ska kunna slita ut det bara för att kissa på det, så har han alltid med hö om han vill ha senare. Proppar ju i honom lusern. Han får inte gå ner något. Hullet han har nu, och har haft med hjälp av lusern, är där jag vill ha honom nu vintertid. Inte lätt inte...
Hahaha, jag tränade en gång med en PT som ständigt fråga med mjuk stämma om det kändes bra. Det är en konstig känsla när en stor muskulös man står och mjukt peppar en samtidigt som man försöker träna arslet av sig 😜