Vid Contiga var det en stor lastbil som lastade av något. Så där stod vi i fem minuter och diskuterade om man verkligen kunde gå förbi eller om vi skulle bli uppätna. Tillslut gick han förbi, kände mig väldigt nöjd att jag bara lugnt väntade ut honom tills han lyssnade. Ett annat ställe så ville han också vända hem, där utan synlig anledning. Annars så skötte han sig jättebra. Jag är inte alla nervös när jag rider ut när det är mörkt. Vet inte varför. Känns liksom som omöjligt att man kommer möta någon, därför blir jag lugn. Rätt ologiskt haha. Dusty var pigg och glad. Vi skrittade och travade mest men han slog in en och annan galopp och jag lät honom hållas. Han blev lite väl på mellanåt men lyssnade även fast det spratt i kroppen. Det var mysigt men lite kallt eftersom det kom blötsnö. Skönt med snösulor i alla fall!
Duktigt att ni kom förbi det läskiga monstret. :)