På torsdag morgon så åkte jag till stallet och fixade allting innan jag packade in mig och Dusty i bilen för avfärd mot Kushem. Dusty var inte så imponerad av att behöva gå in i lådan istället för ut i hagen med alla andra. Som tur var fanns Cattis i stallet så jag visste att jag hade en backup. Men den behövdes inte för jag klarade det själv efter kanske 5 minuter. Kändes länge eftersom jag vill att han går in på en gång men det är ju egentligen en ganska kort stund. När vi kom till Kushem så fick han i alla fall äta gräs och ta det lugnt en stund innan vi alla var färdiga för avfärd. Dusty och Alice åkte tillsammans och Dusty käkade upp allt Alice hö och hade sitt egna kvar, haha. Man får ju liksom inte vara dum! Annars var de snälla och stod stilla. Resan ner gick smärfritt och det var väldigt roligt med så roligt sällskap som Elin. Haha vi skrattade väl ungefär hela vägen ner! Går fortare när man har roligt. Vi blev även fotade av ett gäng asiater (så klart) när vi stannade för att köpa mat och tanka. De var väldigt fasinerade av hästar!
Väl framme så stuvade vi in alla våra saker i sadelkammaren. Vad är det man säger? Finns det hjärterum så finns det stjärterum, haha. Vi fick plats i alla fall på något vis, ganska trångt med så många westernsadlar. Dusty och Alice fick gå i varsin rasthage bredvid varandra där de sen bodde hela helgen. De verkade trivas med varandra utan att bli för fästa. Båda låg ner och sov och turades väl om att vaka över varandra. Härligt med snälla och lugna hästar som kan bo var som helst. Dusty åt och drack i stora mängder, så inga problem alls med ett nytt ställe. Så himla skönt!
Vi tvåbenta packade också in oss och sen så tog vi oss en liten sväng. Dusty hade inte gått på nästan en vecka på grund av hans bett på ryggen. Kan säga att han var pigg! Han studsade fram första metrarna så jag visste först inte om han hade ont på ryggen. Visade sig att det bara var energi som behövde komma ut haha. Vi skrittade ner till vattnet och en del fick i sina hästar. Min pigga häst vägrade gå ner dit eftersom det var stenstrand, konstigt underlag sa Dusty och la i backen. Orkade inte bråka med honom eftersom han hade huvudet bland molnen. När vi kom upp till gården igen så passade vi alla på att rida några varv på banan. Där känner jag mig trygg och då passade jag på att få ut lite överskottsenergi. Jävlar så bra han gick! På världens slack så kunde han galoppera och trava. Han var så sjukt fin och lopade fram i mörkret. Så ja, det gör honom gott att stå en stund. Sjukt fin var han och det var skönt att avsluta med en fin känsla då han på uteritten mest hetsade sig fram.
På fredagen var det dags för vårt riktiga pass tillsammans med Kalle. Vi fick först gå ner i hagen för att hitta kossorna och fösa hem dem till banan. De var lååångt bort så det tog ett tag att hitta dem. När vi väl hittade dem så gick det ändå väldigt bra att få hem allihopa. Många var det och allt från små till riktigt stora! Väldigt stor skillnad mot Kates kossor som vi har träffat förut. En hel del mer fart på dessa! Jag är ju som vanligt lite osäker när vi rider ute och det blev inte bättre av att Dusty snubblade på allt som gick att snubbla på. Men han skötte sig annars jättebra och jag måste bara slappna av lite mer. Så fort vi kliver innanför banan så slappnar jag av och han blir superlugn. Måste verkligen jobba på det!
Kalle lånade allas hästar en sväng i var. Det var väl mest på initiativ från oss som red haha. Alltid roligt att se när någon kan använder sig av ens häst. Vi var sist kvar så jag frågade om han ville "rida på en ponny" haha. I sällskap av Appe som är ardenner och LB som är fullblod så blir Dusty nästan en ponny haha. Det var riktigt coolt att se Kalle rida Dusty! Dusty bjöd på ordentligt med fart och nästan bockade litegrann av glädje när de drog down the fence ena gången.
Jo det ser ut som Kalle är en jockey eftersom han inte ändrade stiglädren, haha. Hade bosalen på eftersom jag haft det när vi varit hos Kate. Dusty fick massor av lovord från Kalle. Han sa att han inte hade kunnat haft en så mycket mer perfekt position. Det enda var väl att han behöver plocka upp bogarna i vändningarna ibland, samma problem som vi alltid har helt enkelt. Annars var det bara jag som behövde träna för att matcha min häst. Jätteroligt att höra att Dusty är så duktig! Det visade sig sen bara mer och mer under helgen.
Vi fick sen alla testa att boxa ett djur som släpptes in på banan. Så himla svårt och roligt! Mitt problem är ju samma som alltid - jag måste våga gasa mer! Hatar ju att springa fort och det har blivit sämre sen jag gjorde illa knät för jag vill verkligen inte snubbla och åka av igen. Måste våga släppa på det där. Bara jag vågar mer så kommer det gå ännu bättre för Dusty kan! Det fina med min snälla häst är ju att han springer inte fortare än jag ber. Fast jag kunde känna hur han sög efter kossorna så lyssnade han på min feghet och bromsade även fast jag inte tog i honom. Så himla snäll är han!
Efter sju timmar i sadeln totalt så avslutade vi dagen med lite svalkande av benen. Dusty gick motvilligt i och undrade sen var tusan den goda vassen befann sig?? Han insåg sen att det inte blev roligare än fotbad och då gick vi upp. haha.
Man blir trött av att tänka!