chrissiep

 

En av de största aha-upplevelsarna jag fick under Johns clinic var det här med att hästen ska "step in to the release". Alltså att den ska kliva in i eftergiften. Han gav en bra liknelse med ett elstängsel. Ett elstängsel ger inte hästen en stöt utan att hästen själv har gått in i det. Alltså stängslet jagar ju inte hästen utan hästen har själv klivit rakt in i det som ger hästen obehag. När hästen går in i stängslet så får den en stöt och backar därefter bort från stängslet för att komma undan stöten. Den har då själv klivit in i eftergiften. Eftergiften i det fallet är ju då att slippa stöten. 

 

När jag vill skicka Dusty framåt så ska jag alltså visa med handen och "dra" framåt i repet. Så fort han rör sig framåt så ska jag ge eftergift. Inte när han redan har gått framåt utan precis när han är där i steget framåt. Alltså så att när han väl har tagit steget framåt så har jag gett eftergiften. Han kliver då in i eftergiften. På så vis kan jag lära honom att tänka framåt när jag "drar" istället för att han ska dra bakåt och starta en dragkamp. Samma när jag vill backa honom. Jag sätter tryck på nosryggen och precis när han tänker bakåt så släpper jag trycket så att när han väl tar steget bakåt så har han redan fått eftergiften. Så kan jag få bort att han sätter fram näsan vid stopparna. Samma sak när jag stannar, jag ber honom stanna och ger eftergift så fort jag märker att han hajjat så när han väl står still så har han redan fått eftergiften. Annars brukar jag ge eftergift när väl alla fyra fötter står stilla. Här ger jag alltså istället eftergift precis innan alla fötter står stilla. Då kliver han in i eftergiften. 

 

Det här hjälpte mig mycket och flera pusselbitar föll på plats när jag började tänka "step in to the release". Det blev så logiskt och det mottogs väldigt positivt av Dusty. Det handlar alltså inte om att hästen ska få femton meter på sig att stanna. Stopp  betyder fortfarande stop naturligtvis. Men jag ska inte hänga kvar i bromsen när hästen redan har börjat tänka stop. 

Blööö. Det var tydligen inte så bra för min förkylning att jag spenderade tre dagar i ett kallt ridhus. Märkligt... Är mer förkyld igen tyvärr. Hör dåligt och är lite skrovlig i halsen. Well, hoppas det inte blir mer än så här. Idag jobbade jag 11-19, värdelöst pass som tar upp hela dagen känns det som. Som tur var så ville Jenny låna Dusty idag så jag fick mig en ledig dag från mockandet. Hon red ut på honom så det var ju win win för oss alla. 

 

Efter jobbet så tog jag mig ett ryck och städade ur mitt stallskåp jag har i lägenheten. Det var oerhört rörigt och jag gillar som bekant inte oreda. Så fixade så mina tävlingsgrejer fick sig en egen hylla. Tog även ner massa onödiga grejer i mitt stallföråd i källaren. Hur fantastiskt är inte det då? Jag har en egen garderob I lägenheten och sen ett eget föråd för BARA hästsaker. Hehe, fördelen med att bo själv och att ha lyxen att ha två förråd. Kommer behövas nu när vi flyttar. Ska inte dra med alla jävla grejer till nya stallet bara det viktigaste. Skönt att rensa ur!

 

Söndagen började vi med en till promenad tillsammans med två andra ekipage. Mötte även Tette och hennes drake Molly på vägen tillbaka, haha. Molly var helt plötsligt arab och hingst. Tette gör ett fantastiskt jobb med den hästen, grymt verkligen!

 

Det var massa redskap även denna dag och man skulle bland annat få hästen att backa in mellan två sockerbitar när man själv stod på en pall. Det funkade jättebra och Dusty var väldigt med i matchen redan från start. Sen skulle man skicka hästen runt ett par tunnor. Det var supernyttigt för genom den leken så kunde jag får reda på om han är lite extra klaustrofobisk. Alltså om det är det som är ett litet problem i vår lastning. Visade sig att det inte var ett problem alls. Vårt problem i lastningen ligger alltså i att han inte respekterar trycket. Han går inte undan utan försöker trycka tillbaka så att han ska komma undan från det. Något som vi jobbat på hela helgen och nu vet jag hur jag ska jobba ifall han börjar rycka och slita igen vid lastning.

 

I alla fall så skulle vi sen skicka hästen mellan tunnorna när man själv stod på tunnan och sen slutligen in mellan en annan persons ben när de stod på tunnorna. Det gick superbra verkligen! Största oron var snarare att han skulle stöta till tunnan så man druttade av men annars inga konstigheter alls. Det var superkul!

 

Sen red vi också och då fick vi checka av varandra. Liksom tala om vad som är nästa steg att träna på. För min del blir det counter bend. Så jag får en mjuk och lösgjord häst. Precis det vi jobbar med annars alltså. John tyckte att Dusty är en väldigt trevlig häst, byggd som en klassisk ranch häst och att han är väldigt broke och snäll att ha att göra med. Han sa även att jag satt väldigt snyggt och att jag var duktig på att rida och att det var roligt att jobba med någon som hade så pass mycket riderfarenhet. Väldigt kul att höra måste jag säga. Speciellt det om Dusty för det är ju så jag också uppfattat honom. Det är inte så mycket som "ligger på lur" bakom hans snällhet utan han är bara en snäll häst som är välinriden och väljobbad med. Precis vad jag ville ha, lucky me haha. 

 

Fick även tips om hur jag ska öva stoppar så att han sätter sig mer och inte sticker fram näsan och går emot tygeln. Det hänger ihop med det han gör när han inte vill bli lastad. Han måste lära sig att respektera att gå undan från tryck. Samma var från marken. John la handen över nosryggen för att backa Dusty och då tryckte Dusty framåt istället för att backa. Fick bra tips på hur jag ska jobba bort det och det kommer också leda till bättre stoppar. Vi fick till en riktigt fin stop där han verkligen satte under sig. Vill även poängtera att all ridning var på repgrimma! Ja, förutom första kvarten på fredagen. Sen red jag enbart i repgrimma.

 

Det var verkligen en jättegivande clinic och jag är så himla nöjd över den här investeringen jag gjort i mig och min häst. Det här behövde vi verkligen och nu har jag massor med verktyg jag kan använda mig av för att kunna arbeta bort jobbiga situationer vi t ex lastning. Tidigare har jag knappt vågar röra grimskaftet vid lastning för jag vet att han drar tillbaka och backar ur. Nu när vi lastade på söndagen så gav jag tryck i grimman och han svarade genom att gå framåt. Han backade inte ur ens en liten bit. Jag såg att han tänkte backa först en gång men så tänkte han om och gick framåt in i eftergiften istället. Så sjukt nöjd med just det, han slog igång hjärnan istället och tänkte: vart ska jag för att det ska bli trevligt - jo just det framåt var det! Fina fina häst!!!!