chrissiep

Min inställning till pleasurehästen jag provade i torsdags var: nej, den kommer vara för dyr, det är ett sto, den är för ung, den kan för lite - men jag provar väl för den bor så nära.

Min inställning till reininghästen jag provade i fredags var: ja, den här låter som en riktig klippa, har tävlat, är genomsnäll, en valack, bra pris - den kommer säkert passa skitbra.

Hur reslutatet blev? Föga förvånande så vart det i stort sett tvärt om. Inte på alla punkter men på några. Pleasurehästen var: mjuk, genomsnäll, vacker, underbar att sitta på, känslig och enormt personlig.

Reninghästen var: mycket häst fysiskt, stora steg som för mig blev obekväma, ganska tung och gillade tempo.

Faktum återstår så klart att reininghästen var sjukt snäll och oerhört lugn, stressade aldrig upp sig och var verkligen en shysst häst. Men pleasurehästen hade massor att bjuda på på den fronten den med. Inte ett dugg stoig och oerhört okomplicerad i hanteringen och så oerhört känslig och fin för alla hjälper. Två helt olika hästar till helt olika prisklasser också.

Utöver det så är det jag menar mycket det här vad man förväntar sig. Jag hade satt ribban extremt lågt inför när jag skulle provrida stoet och ribban väldigt högt inför reininghästen. Och det är inte det att jag på något sätt är direkt besviken på reininghästen det är bara det att känslan när ens förväntningar överträffas slår ett slag hårdare än när förväntningarna inte möts. Hade jag inte haft så stora hopp på valacken så hade jag nog tyckt att provridningen hade gått bättre, nu känns det mest som att jag inte alls hittade minsta lilla knapp på den hästen.

Mest för min egna skull måste jag försöka gå in med lite mer blank tavla tror jag. Det spelar ingen roll vad som skrivs i annonserna eller vad ägare/tränare säger för det är min känsla när jag sitter där som måste räknas. Jag kan inte förutsätta att en häst är på ett eller annat vis när jag aldrig sett dem på riktigt innan. På det viset kan jag få en rättvisara jämförelse när jag provrider.