Igår tänkte jag ta itu med tränsbett "problemet" ordentligt. Insåg i tisdags när vi hade träning med laget att det kommer inte gå att tävla på stång och en hand. Dumt att ta sig vatten över huvudet och jag själv gillar inte att kolla på folk som tävlar på en hand som inte kan hantera situationen. Bättre att ta itu med tränsbettet och få bukt med det och sen gå över till en hand när vi verkligen är helt redo.
Så igår tog jag med mig mina drawreins och satte fast dem tillsammans med de vanliga tyglarna. Fast besluten om att använda drawreinsen så fort han började kännas hängig och ovillig till att släppa. Det tog ungefär fem minuter i skritt innan jag tröttnade på att hålla reda på alla dubbla tyglar så då åkte drawreinsen av! Bytte även taktik från att "bumpa" med skänkeln för att han ska släppa betet till att istället hålla ett jämnt tryck med benen tills han släpper. Om han inte släpper så blir trycker mer och mer fast och så fort han ger en eftergift så försvinner trycket. Bumpandet tycker jag syns för mkt på tävling och så vill jag inte ha det. Och naturligtvis när jag började tänka mer på min egna ridning och verkligen fokuserade på att använda mina ben så gick han som en Gud!
Hästen jobbade på som bara den och ryggen var välvd så mycket att jag verkligen kände hur jag kom upp i sadeln. Han stoppade på minsta lilla signal med sätet och ryggningen gick mycket bättre. Åh han var så grym! Galoppen släppte även den även om han har jobbigare att bära sig där än i skritt och trav. Men efter lite diskussioner om hur en bra fattning ska vara så gick han riktigt fint. Avslutade med att faktiskt rida ett typ av reiningmönster. Två stora volter, en liten, stop, byta varv, tre byten, två rundowns och rygga. Jäklar va bra det gick. Han är ju dock broddar så stopparna krävde jag inget i men han stannade på signalen i alla fall. Och bytena! De vart riktigt bra! Eller ja, på rätt plats men kanske inte så snygga. När han var så där välgenomjobbad så vart även spinnen grym. Kräver ingen fart ännu bara att det ska vara korrekt. Kan verkligen känna hur han planterar sig på bakbenet, cool känsla!
Ja det var verkligen ett toppenpass. Jag har helt enkelt inte orkat rida tillräckligt med benen för att han ska lyssna. Förut har han inte krävt lika mycket utan gått av bettet ändå. Nu har vi ju lärt känna varandra så han vet hur han ska göra för att slippa. Bara att jag blir mer bestämd i ridningen helt enkelt. Han är ju faktiskt helt otrolig!
