chrissiep

Har tidigare fått frågan om jag kan skriva hur jag började med western och varför. Två gånger har jag fått frågan till och med. Nu sitter jag äntligen vid datorn och med både tid och lust så tänkte skriva det inlägget nu! Dock inga bilder, fanns ju inga digitala bilder på det viset när jag började rida hehe. 

 

Jag började rida när jag var fem år och var sen fast. Barnridning i två år och sen fick jag börja på riktigt när jag var sju år. Harvade runt på ridskolan i Norrtälje fram tills att jag var 13 år. Kom då till punkten att jag tyckte att dressyr var för tråkigt och hoppning var för läskigt. Vad gör man då liksom?! Den sommaren så åkte jag med mamma och pappa och hälsade på familjen Kümmerling som pappa känner via bilar på något vis. Där fick jag testa deras häst Sammys Kitten och jag blev verkligen helt fast i westernridningen. Efter det så letade vi upp närmsta stället att lära sig rida western på hemma och då hamnade jag på Svanberga Ranchen där jag kom att spendera många år. Jag började min första lektion på Kefir, som lärt oss alla typ haha, och sen fick jag träffa Goldie. Goldie var en fantastisk palomino som lärde mig massor. Saknar henne än idag!

 

Till en början så red jag på vintern på vanliga ridskolan och sen resten av året på ranchen. Insåg dock väldigt snabbt att det inte gav något alls att rida på ridskolan så slutade efter en vintertermin. Satsade sen helhjärtat på westernridningen och har inte suttit på en klassiskt skolad häst på eeeeevigheter nu haha. När jag fyllde 16 så fick jag min första egna häst. Sessan, ett äkta fuxsto med massor av humör. På tok för svår, inser jag ju nu, och det blev inte som jag hade tänkt mig. Hon lärde mig massor dock men det är inte en häst jag saknar. Hon har ett fint hem och jag har kontakt fortfarande med hennes nya ägare så hon kunde inte fått det bättre.

 

Jag sålde Sessan 2007 när jag skulle ta studenten och flytta till Kalmar för att plugga. Nere i Kalmar hittade jag en häst att hjälpa till med men det var alldeles för svårt att ta sig dit utan bil så det blev inte så mycket ridande ändå. Flyttade sen hem 2008 och då började jag rida på ranchen igen. Så mellan 2008-2011 så red jag andras hästar. Mest Sessans syskon, eftersom de alla var uppfödda på ranchen. Har hunnit tävla med allihopa. Jack och Queenie var jag den första att tävla med. Tävlade mest med Nina dock men hon var inte så sugen på det där med tävling så fick lägga ner det efter ex antal failade försök.

 

De som känner mig inom westernvärlden sen länge tillbaka har garanterat sett mig flänga runt på tävlingsbanorna. Allt som oftast på en ovillig fuxmärr. Det var inte alltid roligt att sitta på en häst som inte ville göra annat än att åka hem. Man ledsnar efter ett tag kan jag säga. Så när jag bestämde mig för att köpa en egen häst igen så var jag helt säker på två saker: valack och snäll. Så blev det och 2012 i mars så kom Dusty hem till mig. Bättre häst hade jag inte kunnat hitta till mig! Vi har skördat en hel del framgångar och jag är så glad över att ha en kompis som ställer upp och inte bara springer runt hysteriskt. Visst, gubben börjar bli lite showsmart nu efter alla tävlingar men han är ändå snäll jämt. Envis men snäll haha. Även om jag inte gör saker för att bevisa något för någon annan än mig själv så kan jag säga att det i början var oerhört skönt att få visa folk att jag faktiskt KAN rida. Dusty är den bästa hästen jag kunde få och vi fortsätter att tävla och träna så länge vi tycker det är skoj!