Den här hästen alltså. Just denna. Han är guld för min själ. Bara av att finnas och komma fram med sin mysiga mule. Världens bästa för mig och liksom "den" hästen. Vi kommer aldrig komma till de högsta topparna men så länge vi gör det tillsammans så spelar det ingen roll vart vi hamnar.
Dusty har haft tre lugna dagar. Har jobbat 7-15:30 måndag och tisdag och det förstör för mig! Innan jag fixat Dusty så har det hunnit bli mörkt. Har ju lampan men jaaa. I måndags skulle vi leka från marken men jag blev skiträdd för något prasslande ljud i skogen så gav upp efter 20 minuter. Då hade han i alla fall raceat av sig. Så lekte vi inne i stallet och övade på nya tricket. Tisdag blev det ingen ridning och i går var jag där innan jobbet, skulle jobba 11-20:30, hur trött som helst. Då kändes han varm i höger bak så det blev longering och markarbete då också. Efter passet så var benet inte varmt längre. Så idag blir det uteritt med mamma och Tine! Ska bli mysigt, verkar vara fint väder.
Det här är det svåraste för mig. När det är så oerhört långt till nästa tävling har jag svårt att komma ihåg målet och tappar lite motivation. I år har jag ju inte heller ett ridhus att träna i varje dag. Alltså ett stort då menar jag. Men jag måste träna, det är de extra timmarna vi lägger ner nu på hösten/vintern som kommer synas sen i vår/sommar! Därför jag ändå tog mig ut till stallet igår trots att jag knappt hade sovit fem timmar. Var trött hela jäkla dagen! Fördel - somnade assnabbt haha.
Alltså Dustys svans på sista bilden!! Helt wonderful fantastic unicorn typ! Fin han är. <3