chrissiep

I måndags tänkte jag ta vara på solen och red ut med dusty. Det började bra och han knatade snällt på. Sen kom vi ut på Mellingeholm och så fick han syn på en fux långt borta och frös fast i marken. Vi kom ingenstans! Helt stel och helt omöjlig att få kontakt med. Suck. Höll på rätt länge men ingenting hjälpte så fick hoppa av och leda honom. Sen kändes han mer avslappnad och då hoppade jag upp igen. Travade iväg för att hålla honom igång liksom. Kändes helt okej tills han plötsligt tvärnitade och vände. Vilket jag inte gjorde haha. När jag låg på marken så såg jag en hund, det var den som hade skrämt dusty antar jag. Så sen var han som en fiolsträng. Försökte jobba honom från marken men han ville verkligen inte lyssna. Så började böja nacken och kräva att han gav efter. Det tog lång tid men tillslut började han använda hjärnan! Blir så jävla irriterad när han är så här onåbar. Slå på hjärnan! Vill jag skrika, men det hjälper ju inte. Det är min uppgift att träna honom så att han inte blir så här, jag har tränat för lite helt enkelt. Så det mest att jag gick hela vägen hem. Hoppade upp en gång till men sen såg jag att hunden var på väg tillbaka och dusty fröst fast igen så hoppade av och ledde honom hela vägen hem. Övade på att backa och inte gå förbi min axel. Det funkade bra och han höll sitt tänkande igång.