I vanliga fall brukar jag alltid vara själv i stallet. I typ alla stall jag stått i. I sika är det för det mesta någon mer i rörelse i stallet. Idag slog vi rekord och var fem stycken på banan samtidigt! Tre islänningar och två kvartar. Jag hade tänkt rida ut men red på banan eftersom jag tycker det är bra träning att vara många samtidigt. Inget man alltid kan träna på ju. Sen ville jag se hur Dusty skulle reagera på isisarnas töltande. Tydligen reagerar de flesta hästarna när de ser tölt första gången. Vad Dusty gjorde? Vinklade inte ens ett öra. När de ökade tölten så surade han lite när de töltade förbi. Som för att säga "nu lugnar du ner dig". Så brukar han kunna sura mot andra som rider "snabbt" runt honom annars också. Min lilla gringubbe haha. Tur att han inte grinar illa i railworken på tävlingar i alla fall.
Vi jobbade på boxen jag lagt upp tidigare. Den är riktigt tight konstaterade Anne. Jag trodde jag lagt upp den på 1,80 men den var tydligen bara 1,60 haha. Bra att träna på! Vi travade in, stannade och gjorde quartervändning. Idag fick jag till det riktigt bra när vi red ut ur boxen och han slog inte i trots att det var så tight. Duktig kille! De som red på isisarna frågade alla, vid olika tillfällen, "travade du in och stannade?!". Det var tydligen imponerande. Lustigt, hur olika det är. För mig är det en självklarhet att kunna göra detta. Ett måste! Så olika det är. Annars inga problem alls att samsas allihopa trots att alla jobbade med olika saker och i helt olika tempon. Det var skoj med lite sällskap!
Bjuder på en bild på en nöjd Docy som fick sig lite nyttigheter och lite klappar.
Haha, gringubben Dusty 😝
Intressant det där hur olika referensramar man har.