chrissiep

Majhaja, här kommer ett inlägg jag vet att i alla fall Rebecca har väntat på!

 

Min första häst heter Whiz Little Princess, född 2001 och efter hingsten CC Top Whiz. Jag fick henne när jag fyllde 16 år och hade henne tills jag fyllde 19. När vi köpte henne så var hon 2,5 år och inriden. Vi köpte henne från uppfödaren och det var även han som hade ridit in henne. Med hjälp från honom så kunde jag och Sessan utbilda oss tillsammans. 

 

Sessan är en speciell liten dam. Hon är ett rött fuxsto, säger det mesta kanske, haha. Hon har ett grymt humör och man måste både vara bestämd och snäll annars så slår hon bakut - bokstavligen. Alltså, så som jag beskriver henne är så som hon var under tiden jag ägde henne. Idag är hon ju mycket äldre och kan såklart ha ändrat sig en hel del. Även om hon kunde trilskas en hel del så när jag fick till det då jäklar gick hon grymt bra. Och snäll är hon också, såklart!

 

Så här i efterhand så borde jag nog inte ha köpt en så pass ung häst som första häst fast å andra sidan hade jag inte kunnat allt jag kan idag om det inte vore för henne. Vi hade många upp och nedgångar. Ett tag under en trostperiod så vägrade hon fatta galopp utan att först sparka mot skänkeln fast sen så slutade hon helt plötslgt och kunde ta fattningarna hur lätt som helst. Det var lite så hon var - ville hon så gick det sjuktbra men passade det inte fröken då gick det inte alls!

 

Något som var jobbigt var att hon var sjukt beroende av sin syster Nina. När vi åkte och tävlade så var vi tvugna att hålla dem lååångt ifrån varandra annars så blev Sessan helt knäpp och bara skrek efter Nina och blev superorolig. Men så länge de aldrig såg varandra så gick det bra, dumma hästar, haha. Tillsammans lyckades vi bli ungdomsklubbmästare i horsemanship på vår sista tävling tillsammans. Första tävlingen vi var på blev bara pannkaka eftersom det inte fanns någonstans att ridafram ordentligt på. Sessan var ju ute för första gången i sitt liv och hade fullt sjå med att hålla koll på allt och alla som rörde sig på den där konstiga platsen. Hon ville inte lyssna på mig för fem öre och stressade mest omkring. Slutade med att jag red en klass och sen strök mig eftersom det var för mycket kaos.

 

Sessan är egentligen avlad med reningstam men jag har aldrig direkt varit intresserad av det så vi pysslade mest med horsemanship och pleasure för hon har en gryyyyym jogg! Sen tyckte hon även att trail var väldans roligt. I början var hon tokrädd för grinden men tillslut så var den det bästa hon visste. Vi red även några clinics för Rut Von Sweden och där fick vi lära oss mycket om trail, väldans roligt och där skötte sig Sessan grymt bra. 

 

Tyvärr var hon lite för mycket häst för min del. Ett tag under sista året så ville jag verkligen inte rida för hon var jobbig hela hela hela tiden. Hon ville inte göra som jag alls och hon sparkade mot skänklarna och småstegrade sig varenda pass. Jag var så ledsen och trött på surhästen och på att inte våga rida min egna häst. Där och då ville jag sälja henne för det var inte roligt att rida längre. Även när andra tyckte att det såg bra ut och gick så fint så kände jag att hon hela tiden ville sätta emot och inte alls lyssnade ordentligt. Men vi tog oss igenom det, jag bet ihop och bestämde mig för att det ta mig fan skulle gå! Man kan ju inte ha en häst man är rädd för. Och sen tillslut, antagligen när hon insåg att det var jag som bestämde, så klickade det helt enkelt. Hon gick så sjukt bra hela tiden och hon var en fröjd att rida. Grymt fin känsla att få till!

 

Så vi var helt klart på topp när jag beslöt mig för att faktiskt sälja henne. Jag skulle sluta gymnasiet och flytta till Kalmar för att plugga så då skulle det varken finnas tid eller pengar till en häst. Hade inte så många som hörde av sig men två tejer var och provred. Den ena fick inte Sessan att göra ett piss... Hon gick bara runt i en cirkel. Den andra tjejen funkade det jättefint för! Och det gör det fortfarande. Idag bor hon hos Rebecca och jag hade inte kunnat hitta ett bättre hem till henne.