Resan till Strängnäs gick bra. Dusty var hyfsat lättlastad och brydde sig inte om höpåsen som åkte med honom. Stod snällt hela resan. Han blev himla glad över att få mumsa gräs här i Strängnäs. Ridningen däremot. Alltså suck. Det blåser som tusan här vilket bidrog till en ännu mer spänd häst. Han var rädd för ALLT. ALLT! Så jävla trött på honom. Tvärnitade, kastade sig och var spänd som en fiolsträng. Jag blir så jävla irriterad på honom. Så vi galopperade och galopperade och galopperade. Tills han började lyssna på mig. Krävande form och mer galopp tills det inte var roligt att sprätta runt längre. Då gick jag upp på en hand och längde tyglarna och kunde rida honom någorlunda normalt. Fortfarande lite spänd men tusen gånger bättre. Suck blir så trött på honom när han blir så där sprättig. Får se hur det går imorgon. Idag vågade han sig inte fram till typ något på banan. Efter en timme kunde jag lugnt rida fram till tunnorna på banan. Jaja, skit samma, vi får göra vad vi kan.
Wiiiieeeee säger Dusty 😜 Skämt åsido så är det inte speciellt inspirerande när de är så sprättiga. Bra jobbat att du red igenom det.
Man säger väl att det ska vara ett dåligt genrep?