50 nyanser jag kan vara utan

Varning för icke hästigt inlägg! 
 
Måste ju bara få ventliera mig lite, försöker göra det kort. Som kan tydas av rubriken så är jag inte ett dugg imponerad av 50 Shades of Grey. Jag har varken läst böckerna eller sett filmen och kommer inte heller slösa min tid på det. Dåligt av mig att ventilera min åsikt över något jag varken läst/sett? Ja, kanske. Däremot har jag läst lite olika debattartiklar kring detta "fenomen" plus att en av mina bästa vänner har pinat sig igenom skiten (läs: alla böcker) och hon är av samma uppfattning som jag är - trots att jag inte läst/sett dem?!
 
Det finns ett problem. Ett stort problem. Författaren har skrivit en bok om en romantisk man, en man som kvinnor bör sukta efter, så som han blir. Men det han faktiskt är är inget någon bör eftersträva. Han förföljer, kontrollerar och kan inte acceptera ett nej. Det är skillnad på vad författaren ville beskriva och vad som faktiskt förmedlas. Om det hade varit en bok om en kvinna som hade ett osunt förhållande med en man med uppenbara problem, då hade det varit en sak. Men här får vi en berättelse om hur en oskuldsfull (uäääk så jävla typiskt att tjejen ska vara det och även "oruttinerad), tjej som lyckas hjälpa en trasig man (som vadå, får bete sig hur fan han vill bara för att hans uppväxt var dålig?!) och hon lyckas lagom honom med kärlek. Jag. Kräks. 
 
De som försvarar filmen/böckerna med att det är just det - böcker/film. Hallå har ni missat hur mycket vi påverkas? Vart kommer alla normer och "perfekta mallar" från? Det är ett problem om man inte kan få problematisera och se det ur just den här synvinkeln. Att försvara det med att "det är på låtsas" är ett riktigt dåligt försvar. Och nej, det är inte "lika illa med krigsfilmer i så fall". För här romantiseras ett osunt och abusive (i brist på liknande bra svenskt ord) förhållande. Jag hoppas så innerligt att de av er som jag känner som gillar 50 SOG verkligen förstår att det är inte inte inte inte den typen av killar ni ska ge er efter. Inga pengar i världen eller muskulösaste kroppen i stan är värt det. För vet ni vad? Det är inte så att kärlek lagar allt. 
 
Jag blir frustrerad när jag läser saker som att "Ana kunde när som helst säga nej". Då har man noll förståelse för vad människor som blir fysiskt/psykiskt misshandlade går igenom. Noll. Det är inte att bara säga nej. Att bagatelisera det hela med att "hon bevisligen njuter för så är det beskrivet" är märkligt. Vet ni om att det finns våldtäcktsoffer som mår sjukt dåligt för att kroppen har gått mot vad hjärnan säger och bara aggerat rent "djuriskt" och därför har kroppen visat uppskattning. Det är alltså inte våldtäckt då? 
 
Har ni haft ork att läsa böckerna/se filmen och tyckt att den var bra - då har ni minsan tid/ork att läsa dessa meningar också: http://theramblingcurl.blogspot.se/2014/02/fifty-abusive-moments-in-fifty-shades.html?m=1
För så inbiten i att "jag tyckte faktiskt den var bra och det får jag tycka" får man inte vara så att man inte ens kan tänka sig att se det från den andra sidan. Eller i alla fall försöka förstå och se vad det är vi andra faktiskt stör oss på. Att människor som på riktigt utövar BDSM är förbannade över den här filmen/boken då det speglar något helt annat än BDSM tycker jag säger en heeeeel del. Den här länken är också bra http://www.megmeekermd.com/2015/02/a-psychiatrists-letter-to-young-people-about-fifty-shades-of-grey/
 
Det har alltså ingenting med att göra att det är för mycket sex eller så. Det handlar om att han beter sig som ett jävla svin. Ett exempel som The Rambling Curl tar upp som jag verkligen verkligen blir arg över är scenen ur boken där Ana säger nej och sparkar bort honom. Ändå fortsätter han och så har han sex med henne. Då är det något fan som ska försvara med att "hon tänker ju "nej, han får inte ta av mig skorna för jag är svettig om fötterna, jag säger nej" alltså var det inte alls så att hon sa nej till att ha sex". Men vet ni vad: hur kan han höra vad hon TÄNKER? Det är ju bara vi som läser boken som hör hennes inre dialog. Eller kan han läsa tankar? Det hade jag faktiskt missat i så fall. Så krasst: hon säger nej, han hör henne säga nej och vet ej anledningen men kör på ändå. Låter det som en kille man vill gå på dejt med? Eh, nej tack! NEJ sa jag, och det ska fan räcke med ett nej. Så det så. 
 
Rant over.j

Kommentarer :

#1: Elin Nes

BAAM! DÄR SATT DEN!

Du vet ju att jag tycker lika som dig och de där sammanlagda dygnen som jag la på att släpa mig igenom skiten kommer jag aldrig få tillbaka.

Väldigt intressant om våldtäktsoffren och den djuriska instinkten. Jag hade ingen aning om det men det är en väldigt viktig detalj.

Det är aldrig sexigt med psykisk manipulation och när mr Grey tryckte upp Ana mot väggen i början av bok 2 och sa You.Are.Mine (när hon faktiskt lyckats lämna relationen) höll jag på att kräkas.

Denna normalisering av abusive relationships är så märklig och skamlig. Att samhället inte vill se skillnaderna av rollspel i sängkammaren och en manipulativ man som förtrycker sin "flickvän" är inte okej. Jag trodde vi hade kommit längre än så..

Svar: Word! <3
Himla tur för mig att du har läst dem så jag ändå kan "skydda" mig med det hehe.

Jag tycker vi kan försöka o visa lite lite förståelse för de som lever i skitrelationer, även om vi aldrig kan förstå exakt hur hemskt det är, o svårigheten kring att faktiskt säga nej o gå därifrån. Det är inte "bara att". Eftersom det verkar va ett återkommande argument att "hon vill ju visst".
chrissiep

skriven
#2: Linda

Läser första boken nu. Har inte kommit så värst långt än men, reagerar redan över vissa uttryck som förekommer.

Svar: Vad jag hört är även att språket är rätt kasst också. Alltså författaren är inte särskilt skicklig som just författare. Ännu tråkigare om de även är dåligt skrivet skit :P
chrissiep

skriven
#3: Emma

Har också funderat på hur tusan de tänker. Har inte läst böckerna eller sätt filmerna (ska läsa när jag får tid bara för att jag hatar att prata om sånt jag egentligen inte vet nånting om) men hörde bland annat att kvinnliga huvudkaraktären bland annat inte fick äta vilken mat hon ville, det bestämde han. Jag kan inte låta bli att fundera, vad är det som är så romantiskt med det? Ju mer jag hör desto mer låter det bara sjukt.

Känns som att de som tycker det är bra böcker och filmer har jävligt taskigt självförtroende... :S

Svar: Jag tror en del av de som gillar den fattar att det inte är en kille man vill va med ändå i verkliga livet. Men jag tror även tyvärr att vissa blir förtrollade av just honom o hans "passion" vilket jag snarare ser som creepyness och det är där det blir galet. Suck
chrissiep

skriven

Kommentera inlägget här :