chrissiep

I onsdags efter jobbet så hade vädret bättrat sig så det var riktigt soligt och fint. Därför blev det en uteritt bestämde jag. På med skydd och reflexer och repgrimma så begav vi oss ut. I backen så hade ett träd fallit tvärs över stigen. Det är en snårig skog så det var inte så enkelt att hitta en väg runt trädet. Hittade någon liiiten stig där någon ridit innan, upp för en lerig liten "backe". Tur jag höll i hornet för Dusty hoppade för kung och fosterland för att slippa kladda ner fötterna i onödan haha. Han var jättefin och snäll, jag var lite spänd i början men han knallade snällt på. Allt var frid och fröjd och vi racertravade ut på Mellinge. Sen tog det tvärstop! Jag såg spår av endurohojjarna ungefär samtidigt som Dusty hörde dem på håll. Stel som en pinne så stapplade vi framåt. Jag såg sen var de var och tyckte att vi kunde hålla oss på vägen där de inte kör, de kör ju bara inne i skogen typ. Dusty var väldigt på tårna och hade väldigt svårt att släppa enduroåkarna. Travade och galopperade lite men övergick sen till skritt eftersom han inte lyssnade på mig utan bara försökte ha koll på alla ljud. Han taktade inte men nästan, alltså skritten var väldigt stel och han skrittade ovanligt snabbt. Jag AVSKYR när de taktar, något av det värsta jag vet. Försökte jobba igenom det genom att flytta åt sidorna men han lyssnade verkligen inte. Gick mot skänklarna och ormade sig fram. Ju närmre hemåt vi kom desto värre blev han! Sista biten på Mellinge var han i en helt egen värld! Han ville bara vända huvudet åt vänster för att kunna ha koll på enduroåkarna som var kvar ute på ängen långt bort. Jag försökte ställe åt höger och få honom att inte skjuta ut bogen. Han vägrade! Han blev så arg på mig, skakade på huvudet och började trippa omkring. Gick mot skänkeln allt han orkade och han svettades massor. Snacka om att slösa på energi! Åh var så irriterad men försökte hålla mig lugn och inte bli arg. Jävligt svårt när hästen inte lyssnar för fem öre och springer runt i en cirkel. Jag stannade och bad honom ge mig sitt huvud åt höger, han vägrade och blev argare och argare. Ville bara ha fokus på de läskiga ljuden. Ah, vart helt slut! 

 

Fick honom att ge huvudet lite grann i alla fall men han var inte särsklit medgörlig ändå. Hittade en stor vattenpöl där jag bestämde mig för att hoppa av och börja göra något annat vid. Bad honom att flytta sig för mig och sen skickade jag ut honom i vattenpölen som var väldigt stor och fylld med massa vatten. Det var bra, han började lyssna mer och tugga och slicka sig om munnen. Övade på att han skulle sänka huvudet och han försökte lyssna haha. Efter ett tag så blev han stel som en pinne och två meter hög typ! Enduroåkarna åkte förbi oss på väg hem. Jäklar vad stel han blev! Kunde ha knuffat omkull honom typ. Fullt fokus på dem och inget på mig. Han svettades så mycket när de åkte förbi! Min lilla plutt, så rädd, så dum... Efter de åkt förbi så blev det sen bättre. Antagligen eftersom att ljudet försvann helt och hållet. Sen när vi var tillbaka hemma vid stallet så red jag en vända kring åkern och han skötte sig jättebra där. Inne i stallet blev han dock jobbig igen och ville ha koll på något där ute i mörkret. Suck, han är så hopplös ibland. Så svårt att få honom att fokusera när han blir så fixerad. Ja, rundan som vanligen tar 40 minuter tog 2 timmar, haha. Bättre lycka nästa gång!