De har lagt ut preliminära startlistor till Nationals nu. Hittas här. Jag borde kanske inte ha kollat för jag blev toknervös när jag såg vissa av namnen som är med i samma klasser som jag själv! Kände lite att jag kanske hade anmält mig till fel klasser haha. Liksom ett par snäpp alldeles för hög nivå. Nu har jag dock andats igenom lite och börjar landa igen. Jag vet ju att Nationals är mycket större än vi är vana vid. Det här är vårt första försök. Min ambition är inte att placera oss, vi ska liksom bara överleva det här äventyret. Sen känner jag mig själv, när vi väl står där och ska in på banan så släpper allt det nervösa och det är bara vi två. Jag skiter i andra ekipage för det är vårt samspel som spelar roll.
Jag tjatar och säger det igen, jag är ingen tävlingsmänniska och det försöker jag hålla kvar vid. Kan medge att när det börjat gå bra för oss så har det gett blodad tand men det enda det gör är förstör. Tänker för mycket på vad andra gjort och försöker göra det bättre. I stället för att göra vårt bästa och skina där vi är säkra. Det tog dock bara en tävling för mig att släppa det. Kanske bara en klass. Så jag förvaltar den här sidan av mig. Även om vissa tror att det gör en till en sämre ryttare att inte ha tävlingsinstinkt. Jag är inte benägen att hålla med. För mig fungerar det ypperligt. Vi har stora framgångar som hänger helt ihop med att jag inte bryr mig om färgen på rosett. Det är jag och min häst. Framgång är bara en trevlig bieffekt av utvecklat samspel och god relation. Så ser jag på saken. Dessutom så nu till Nationals när jag vet att jag ska tävla mot människor som jag läst om i tidningar och beundrar så blir det än bättre att bara fokusera på oss själva. För jag vet att vi inte står pall mot dessa stjärnor. Men vi ska göra vårt bästa ta mig tusan! Hur långt det räcker är en annan femma. Så länge vi har roligt så är det det viktigaste!