Dusty var lite spänd först, vårkänslor skulle jag tro. I första galoppen var det väldigt nära att jag åkte av haha. Jag fattade galopp och efter två steg så skyggade han från något. Ingen aning om vad. Var inte alls beredd och hästen liksom bara försvann. Men jag fick tag i hornet och hängde kvar och vi var båda duktiga för vi fortsatte i galopp hela tiden utan att sakta av. Så det gick bra. Sen vid nästa galopp så blev det uppför en liten backe och in i skogen. Supermysigt verkligen. Där brände vi på ordentligt! Ett stort framsteg för oss. Dusty brukar nämligen aldrig vilja gasa särskilt mycket när vi rider ensamma. Han har alltid handbromsen i. När vi rider med andra gasar han dock gärna för att tävla med den andra hästen. Men själv har han galopperar långsammare än i ridhuset. Inte igår dock! Jäklar vad fort han sprang, så coolt! Jag är så ovan så hinner knappt med och tycker det är lite skakigt. Men jag vill så gärna uppmuntra honom när han visar energi så det är bara att bita ihop. Sen är han bäst för direkt efter kan han skritta på lång tygel. Han är inte en sån som taktar bara för att han brukar galoppera på ett visst ställe. Han väntar på mina signaler och tar det lugnt. Så härligt.
På ett ställe finns fyra små hinder. Eller de två första är väl 50-60 cm och sen är det ett på 40 och sista ser ni på bilden längst bort. Vi har hoppat det minsta förut en gång och idag tyckte jag det var dags igen. Alltså det är så litet men jag blir så nervös. Helt skakiga ben och allt jag gör är att klamra mig fast i hornet med ena handen. Dusty tyckte det var kul och ville galoppera men han fick bara travhoppa. Hoppade av stort och galopperade sen nöjt vidare. Sötaste hästen. Sen skrittade vi ner för en lång backe och vände och galopperade för fulla muggar upp igen. Ascoolt! Sen när vi var på väg hem igen så la jag in jogg - lope - jogg - lope - canter - lope. På en sträcka där vi brukar rejsa. Ville checka av så att han inte drar på vägen hem. Gick toppen, han lyssnade så fint! Mycket nöjd matte och häst.
Hemma i stallet igen så var vet ute för att kolla på ponnyn. När de kom in till oss i stallet så sa hon "men oj en så fin häst. Jättefin verkligen. Han ser väldigt snäll ut också". Så glad att höra. Det stämmer så bra. Kul att hon kunde de att han är snäll också. Det var det jag föll för. Hans snälla utstrålning. Min lilla guldklimp.